Fick en akut tid till sjukgymnasten imorgon.
Detta går inte längre.
Jag fasar för var gång jag ska behöva resa mig. Det känns som jag ska gå sönder helt ärligt.
Foglossning har jag haft var gång.
Lite mer för vart barn och värre efter bäcken skadan i Melvins förlossning.

Men ändå aldrig så här pass.

Jag tror som sagt det är för att det är så tätt denna gången mellan graviditeterna och att det är femte barnet och säkerligen spelar min ålder också in!

Det är totalt olidligt oavsett!

Tänkte även disk med läkaren om dom kan tänka sig ta ut Lillebror tidigare då detta bara eskalerar.
Men dels blir han prematur barn då och jag vet dom är hårda med det.
Sen blir i december och jag vill inte det för hans skull sen.

Melvin är född 19 och det är inget roligt för honom alls.

Får antagligen krykor imorgon då jag prövat allt annat utan resultat.
Nästa steg sen är rullstol.
Men det är ju absolut inget man vill ha :(

Vägrar ta annat än alvedon också,vet dom kan erbjuda tex citaten men nej vill inte påverka bebisen.

Nu känns 11 veckor som låååång tid kvar när man har så ont.

Måste bara säga att jag har världens finaste och bästa man.
Han imponerar på mig gång på gång som idag när han tog ett samtal med Michaela då det varit lite tufft med henne en vecka nu.
Älskar han så enormt mkt och det betyder massor när han gör saker för vår familj!

Idag va jag hos Therese mesta dels av dagen. Gosat liten bebis och fikat.

Hoppas ni haft en fin dag :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man kan inte vara nog tydlig i dagens läge gällande Corona! Jag VET att många tar detta med en klackspark och bryr sig inte. Tänker det är som en förkylning. Jag är inte i riskzonen osv osv. Folk överdriver bara. Jag behöver inte stanna hemma för...

De sista dagarna har präglats av att jag kännt mig nere,off och haft en del ångest. Ångest över döden. Ångest över hur fort livet kan ändras,ta slut. En tjej som jag hade i min mamma grupp med Måns,gick bort i cancer i förregår. Endast 34 år gam...

Ja det är ju inte min starka sida att blogga längre :) Minns när jag bloggade flera dagar i veckan för ett par år sedan. Som jag skrev i förra inlägget så är det inte samma intresse och samma behov längre! Jag jobbar och mannen jobbar om vår andra...

Det var inte igår man uppdaterade här. Jag har tänkt på det så många gånger. Men orken och tiden har inte funnits där. Jag har fokuserat på annat när jag väll är ledig från jobb. Även om ett inlägg inte behöver ta så lång tid,så har jag ej kännt för ...