Om jag inte får vara jag,vem ska jag då vara?

Om jag inte får känna hur jag känner,hur ska jag då visa mina barn att alla känslor är ok?

Om jag inte får uttrycka mina känslor,hur ska jag då visa hur jag menar?

Om jag inte står för vad jag tycker,hur ska jag då lära mina barn att stå upp för sig själva?

Om jag hela tiden motarbetas för att jag inte tycker,tänker och känner "rätt",hur ska jag då hantera detta utan att trycka ner mig själv?

Jag säger det igen...jag är jag. Inte mer inte mindre....jag är inte felfri,jag är inte perfekt.
Men jag står upp för vad jag tror på och tycker! Och mina känslor är precis lika viktiga som alla andras ändå!

Detta lär jag även mina barn och jag hoppas jag bygger starka kärleksfulla människor som står upp för sig själva nu och för alltid och går sin egen väg i livet,vägen dom tror på!

Önskar er en fin kväll!