Skulle ha uppdaterat sen Lillebror kom men det har alltid kommit något i vägen!

Det går ju i ett med en nyfödd hemma samtidigt som man har en 3 åring och fler barn.

Iaf så läste jag igenom inlägget jag gjorde dagen innan snittet med Måns.

Att allt kunde gå precis tvärtemot snittet med Zeth men att jag hoppades på samma positiva upplevelse.

Det blev som jag befarade helt tvärtom...

Kände det på mig och sa det till både Tobias och min familj att det kommer säkert gå helt tvärtom denna gången.

Nu blev det ju inte katastrofalt att vi höll på att stryka med el nåt utan i det stora hela kanske det bara är små saker...Men för mig var och blev allting väldigt stort.

Började med morgonen när jag skulle duscha med denna svamp som tar bort bakterier. Tappar saker i duschen och ska er smäller och jag slår i huvudet osv.
Ni vet en sån dag man önskar sen man bara stannade i sängen...

Jag hade sett fram emot att träffa min fantastiska läkare igen och tycke det va så skönt att jag skulle vara först ut precis som med Zeth eftersom jag va så nervös.

Kommer till BB och de första dom säger är att vi har inga rum lediga så ni får vänta i matsalen. Jaha där rök mitt enkel rum tänkte jag.
Sen är du nummer 2 ut och inte först för där har tillkommit ett kejsarsnitt idag.
Jaha okej sa jag.

Efter en stund kom personalen igen och sa nu har vi ett enkel rum till dig så du kan komma med.
Pheuw skönt att nåt går rätt tänkte jag.
In på rummet och då kommer en kvinnlig läkare in (som jag haft innan som också är jätte bra) och säger hej jag ska snitta dig idag...eh jaha vad hände med Dag menade jag på?!
Han är i Norge på semester vad jag vet säger hon.

Jaha men han skulle ju snitta mig sa han tänkte jag för mig själv.

Som sagt sak efter sak bara blev helt tvärt om.

Barnmorskan som ska sätta katetern kallar in mig och väll där inne hittar hon inte Måns hjärtljud oavsett hur mkt hon letar.
Som tur är har jag ju kännt honom sparka men ändå!

Katetern sätts och jag promenerar tillbaka till rummet.
Vi har bytt om till op kläder och nu bara väntar vi.
Jag är så sjukt nervös.

Barnmorskan och undersköterskan kallar på mig och Tobias och vi beger oss till operationen.
Hela jag svettas och har hjärtklappning så nervös jag är.
Mkt mer nervös denna gången bara för allt kännts så fel.

Med Zeth kändes inte bedövningen i ryggen alls och det va underbart.

Denna gången gjorde det sååå ont både när hon stack nålen mellan ryggkotorna och när hon sprutade in bedövning medlet.

Well Well....dom hjälpte mig att lägga mig ner på ryggen. Och trotts att dom tippar operations bordet åt sidan medans bebis är inne i magen var det sååå obekvämt att ligga ner.
Sist märkte jag inte det alls.

Bedövning tar lång tid innan den verkar. Men till slut börjar dom skära i mig.

Jag märker fort att jag mår konstigt....underligt men kan inte riktigt ta på vad det är. Mår skumt bara av bedövningen.
Dom tar vattnet och har skojat om att dom ska ha gummistövlar och paraply för det står ju att jag haft mkt fostervatten.
Och det stämmer Måns simmade ut med vattnet som läkaren sa med handen först och jag hade 1 liter mer än normalt!

Ultraljudet visade inte korrekt som vanligt sista gången.

Måns skrek och jag började gråta.
Faktiskt första gången jag gråter när jag får barn.
Varför vet jag inte men här släppte bara allt och tårarna sprutade.

Måns ligger kvar för sen avnavling och jag hör han skrika och sen harkla sig så dom sa han fick en kallsup.

Det enda positiva jag kunde känna denna gången var att dom tog Måns och la han kind mot kind med mig innan dom bar ut han i andra rummet.
Jag såg inte hur han såg ut alls utan kände bara han mot mig.

Jag hör hur han skriker där ute och en läkare från Neonatal är på plats.

Jag börjar få klåda och skakningar som är biverkningar från bedövningen.

Jag fick det sist med...Men inte förräns efter operation och det försvann snabbt med klåda stillande.

Jag skakar så mkt att det känns som jag ska trilla av operations bordet.

Och klådan slutar inte hur mkt dom än ger mig i droppet mot det.
Så det är en ren pina att bara ligga där.

Jag här hur dom jobbar med Måns i andra rummet och barnmorskan kommer med uppdatering om att han fått hjälp att andas i en mask och kommer läggas in på Neo då han har indragning och det är jobbigt för honom att få tillräckligt med luft.

Får veta att dom kör in mig direkt i min säng när jag kommer från uppvaket med.

Jag ser inte alls Måns mer sen för dom tar han till Neo.

Tobias kommer in snabbt innan dom går iväg.
Pussar på mig och säger hur otroligt stolt han är över mig och hur mkt han älskar mig.
Min man är bara helt fantastisk!
Han var ett sånt otroligt stöd under hela snittet. Peppade mig och berättade hur duktig jag var.
Är så otroligt tacksam över att ha denna fina mannen i mitt liv.

I slutet när dom syr mig känner jag det och det liksom bränner i såret. Tänkte att nu tar bedövningen redan slut.

Jag körs till uppvaket och klådan vara forstätter. Dom är massa personal där men ingen tycks göra det dom ska.

Sist låg jag 1 timme ca på uppvaket för sen kunde jag röra tårna och fick komma ner.

Jag kunde röra tårna väldigt snabbt här med. Men vad som sysslade med undrar jag fortfarande då jag låg på uppvaket nästan 3 timmar denna gången för att dom inte ringde och sa att jag var klar att åka ner.

Klådan låg jag med länge innan dom gav mig nåt och sen tog det tid innan dom ens kollade en igen.

Till slut rullades jag ner mot avdelningen och när dom var på väg in till BB sa jag att min son ligger på Neo och jag blev lovad att jag skulle köras in där direkt.

Då blev jag liggandes mitt emellan Neo och BB tills min undersköterska kom och jag sa samma sak till henne och berättade hur uppvaket betet sig.
Och sen brast jag och sa: Jag vet inte ens hur han ser ut.
Då tog min undersköterska sängen och bara sa...Hon ska in till sin son NU hon har inte ens sätt hur han ser ut.

Min barnmorska kommer samtidigt rusande med en morfin spruta till mig som sätts i låter pga smärtan.

När jag väll rullas in på vårt rum ligger Tobias med världens minsta finaste Måns hud mot hud och jag ser hans lilla ansikte för första gången.
Jag utbrister bara herregud vad han är lik Zeth!

Han knorrar och låter en massa och är uppkopplad till en maskin som mäter hans syresättning och puls.

Jag får han i min famn och han skriker så fort vi lyfter honom.
Och jag bara kramar om honom allt jag kan.
Älskade lilla liv....Min sista lilla bebis!

Allt strul fortsätter då jag tillhör bb och Måns Neonatal.
Så BB måste hämta mig i sängen för att köra in mig till mitt rum för att hjälpa mig med det jag behöver tex.
Jag hade inte tänkt stå på benen lika fort denna gången som efter snittet med Zeth (4 timmar) då det var otroligt påfrestande.
Men när BB menade på att dom får ta hand om han på Neo och så får du ta dig dit ibland så sa jag bara hell no ...då ksa jag upp NU.
Så 7 timmar efter op ställde jag mig upp.

Denna gången sökte det mig värre bara. Jag mådde så himla illa och varje steg gjorde mig yr.

Det gjorde ont med Zeth med men inget illamående el yrsel.

Till slut kommer Neo och Tobias in med Måns och säger att du får ha han här så behandlar vi honom härifrån istället.
Tack gode gud för det.
Neo kom in var 3e timme dygnet runt och gjorde det dom skulle med Måns.

Jag fick fruktansvärda eftervärkar så fort jag ammade. Fick andas mig igenom dom och det kändes som en halv förlossning!
Fruktansvärt ont gjorde det.

Hade inga alls efter Zeth....

Första dygnet fick dom sätta sond på Måns då han inte orkade amma ordentligt och var trött.
Och vi lärde oss hur den funkade.

Natten till dag 3 sov jag själv och då hade den här brännande svidande känslan börjat komma i snittet som man får när nerverna ska hitta tillbaks.
Den smärtan är värst av allt.
Om man beskriver den så känns det som att du tar en tändare och sätter under ett öppet stort sår,samtidigt som någon skär i dig. Och det är ingen överdrift.

Självklart den natten får Måns fruktansvärd magknip och bara gallskriker,så jag måste ta mig upp för att gå med honom så han lugnar sig.
Men när den brännande känslan kommer söker det mig också sjukt mkt så jag måste andas mig igenom det samtidigt som jag bara vill skrika och gråta för det gör så ont.

Den natten var inte rolig....

Magen kommer inte igång.. jag får jätte ont i tarmarna och får medicin för det.

Magen kom igång dagen efter snittet med Zeth. Aldrig några problem.

Dag 4 kommer äntligen magen igång....vilken lättnad det var.

Jag skrivs ut från bb dag 3 men Måns är fortf inskriven på Neo.
Så vi får ett familje rum på samvården och jag ber Tobias komma in igen och sova hos oss.

Jag saknade Tobias så sjukt mkt.
Självklart barnen med...Men just att ha Tobias där.

Zeth och Melvin kommer med Mams och Tobias in för Melvin fyller år så jag kan få träffa honom. Jätte tufft att inte vara hemma den dagen....

Zeth blir sååå ledsen för att jag och Tobias ska stanna på sjukhuset tillsammans och det gjorde så ont i mig och jag blev så ledsen.

Än idag när jag bara ska köra in till Byn snabbt frågar Zeth: du kommer snart Mamma igen. Du kommer snart.
Har tagit på honom detta här lilla hjärtat!

Sond sätts igen på Måns då han inte orkar amma så mkt.
Dom försöker 3 gånger 2 olika personer och Måns skriker till han slutar andas.
jag bryter ihopa totalt och frågar om Tobias klarar av att ta det så jag kan gå ut under tiden.
Och det gör han.
Sen lyckas dom äntligen.


Dag 4 har Måns bara gått upp 3 gram och är gulare men ligger under värdet för att sola.
Läkaren vill vi ska stanna men jag bara gråter och säger jag MÅSTE hem till min 3åring.
Jag kan komma var dag och åka in direkt om det är nåt...Men snälla låt mig åka hem.

Jag fick även en käftsmäll här denna dagen. En sak jag fick veta som vände upp och ner på all min lycka över mitt nyfödda barn och som kommer förfölja mig länge...
Mina närmsta vet vad det handlar om och jag mår sååå dåligt över det!

Hon går med på det och vi måste komma direkt om nåt händer annars dagen efter för vikt och blodprov.
Så vi är inskrivna fortf.

Han ökar inte i vikt och vi får tillägg mata honom.
Går sådär och han klöks en del.

Till slut har han gått upp lite och vi tror allt vänder....tills vi kommer dit lille jul.

Viktnedgång och bilirubin värdet har stigit till 300 och Måns måste sola.

Läkaren säger direkt ni blir inlagda igen men kan kanske få komma hem på per.ission ett par timmar imorgon på julafton då.

Jag kraschar totalt igen och bara gråter.

Ska jag bara utan mina barn och Tobias igen och nu vid Jul?!

Försökte få hem bädden han skulle sola på då jag vet man kan få det. Men läkaren sa bestämt nej dom ville övervaka honom.

Missförstå mig rätt jag ville självklart det bästa för Måns och hans mående....Men det var ett sånt bakslag och precis vid Jul.

Vi hade kört in halva familjen för vi skulle handla lite inför julafton.
Så ovanpå allt fick jag lämna Måns själv på Neo för att köra hem Tobias och barnen..packa till mig och tillbaka.

Jag kunde inte sluta gråta. Grät när jag lämnade Måns på rummet. Grät hela vägen ner i hissen och genom kuverten. Ringde min syster och bara grät.
Fy vad jobbigt allt var.

Julaftons morgon bad jag dom ta nya provet snabbt så jag kunde komma hem och fira jul.
Amningen hade gått bra hela kvällen och natten då jag väckt Måns med 2.5 timmars mellanrum för att amma.

Värdet hade gått ner och vi fick åka hem och komma dagen efter.
Jippy!!!

Dagen efter hade han gått upp i vikt och bilirubinet var halverat. Vi blev utskrivna från Neo!

Så den första tiden var svår att njuta med Måns.
Mkt oro.
Mkt anklagade jag mig själv som inte haft orken att bära han i magen längre....osv osv.

Nu hoppas jag allt forstätter framåt och positivt.

Jag har haft mkt smärtor efter snittet denna gången. Väldigt ont nere i magen som jag inte vetat vad det är.
Har riktigt ont i bäckenet än och kan inte stödja på vänstra benet för att ta på mig.

Fått kraftig nackspärr som gav migrän en dag.

Så ja det har bara varit skit hela tiden.


Men låt 2017 börjar bra och fortsätta bättre!!!

Är så enormt tacksam för min familj....mina barn och min helt fantastiska make.
Jag älskar er överallt annat!

Tack för all respons på senaste inlägget!

Jag väljer att inte publicera kommentarer längre utan läser dom och raderar dom.
Skrev om detta i ett låst inlägg också :)

Igår var det ultraljud och träff med läkare,barnmorska och narkos.

Lillebror har lagt sig med fötterna ner igen....riktig busunge den där :)
Kände av att han vänt sig då han bökade massor häromnatten och helt plötsligt kände jag hickan högt upp i magen istället för ända nere vid blygdbenet.

Tur man ska snittas för då kvittar det hur han ligger.

Iaf så var det jättesvårt att mäta vattnet pga hur han låg. Så det blev inget bra resultat.

Det gick fort hos barnmorskan och min läkare och narkos då dom nog satt fel tid på mig för att hinna träffa alla.

Men dom har fått all info hoppas jag....

Kunde räkna 50/50 med att Lillebror hamnade på Neo efter Kejsarsnittet pga adningen. Men oftast gäller det bara ett par timmar. Så håller tummarna.

Tobias är ju med han första timmarna medans jag blir ihopa sydd och sen ligger på uppvaket.

Dagen efter byter mamma plats med Tobias så han åker hem till Zeth och barnen.
Hon fick förhoppningsvis sova där också.

Besök får man ta emot utanför så det kommer vi göra utanför bb dörrarna då.
Alla måste dock vara helt friska och inga barn utan endast vuxna (förutom hans syskon)
Detta pga all smittorisk när han är prematur och i dessa vinter tider.

Det är inte långt kvar....Men ändå känns det länge när man har så ont och sover så dåligt.

Händer ju lite framöver som förhoppningsvis gör allt lite lättare iaf.

Jag hoppas Lillebror mår så pass bra och att jag inte får någon komplikation så vi får fira Julen hemma.

Gissa listan är klar och 44 kläder inhandlat.
Även fått fina 44 newbie kläder av mamma och lillasyster shoppade 44 kläder i ullared igår :)

Så nu klarar han sig.

Nu räknar vi ner och längtar efter dig Lillebror <3

Tänkte skriva om att jag fått höra att jag inte står upp för det jag tycker som jag är noga med att göra.
Men inte enligt vissa personer.

Jag står alltid upp för det och jag tror det är därför vissa har svårt för mig som person.
Men hellre det än att jag är falsk och ljuger.

Falskhet är nåt av det värsta jag vet.
Det visar att man är feg och inte vågar stå upp för sig själv.

Lögner är likadant...ljug för mig och du har tappat mitt förtroende. Det är du som blir drabbad inte jag!

Jag har tydliga regler på vad som gäller för tex mina barn,håller man inte det så är det inte så viktigt att ha dom i sitt liv heller.

Som det skrevs att alla för tycka olika och det är ok...Men vrf har då aldrig jag fått tycka annorlunda?
Då ska väll mina resonemang,regler och vad jag anser vara lika mkt värt som någon annans som tycker tvärtemot mig?!

Jag har fått höra att jag är en dum jävla psykopat som behöver hjälp.....Och detta endast för jag satt upp en regel vad som gäller mitt barn som inte hölls.

Och sen tas jag bort som vän på Facebook varenda gång jag inte tycker som andra.

Men ok då är jag väll det då.

Sen som sagt står jag för saker.
Jag får lov att tycka illa om folk som jag anser beter sig illa,falskt etc.
Jag får lov att förbjuda mitt barn från att vistas med dessa personer just för det är mitt barn.

Man måste som förälder tänka på att ALDRIG klämma barnet mellan sig själv och den andre föräldern oavsett hur mkt man avskyr den andre.
Det är aldrig barnets fel och den ska inte behöva välja sida.

Att sätta på sin högtalare telefon när man pratar med pappan till barnet just i det tillfället där pappan blir irriterad och höjer rösten (pga att mamman i fråga inte får sin vilja igenom som vanligt)
Så barnet hör att pappan är arg på mamman och mamman i sin tur börjar antingen gråta inför barnet eller blir ledset.

VILKA signaler har du då sänt ut till ditt barn???
Jo pappa är dum mot mamma....mamma Blir ledsen och barnet vill trösta.
Så jävla fel så jag kräker.
Hur fan kan man göra så?

Resultatet barnent känner sig inte bekväm med att komma och lämna mamman själv ledsen hemma.

Snacka om att misshandla ett barn psykiskt helt ärligt!!!

Tycker vad ni vill om varandra men låt aldrig barnen komma i kläm mellan mamma och pappa.

Ni som läst den låsta bloggen vet tex om Melvin och Sandors pappa och ändå har jag aldrig sagt ett ont ord om deras pappa till dom.
Pga att det är deras pappa,oasvett är han en annan människa i deras ögon och det ger inte mig rätten att förstöra deras bild av sin pappa oasvett hur jag känner det!!!


Så helt ärligt man kan inte få sin vilja igenom alltid.
Man får ge och ta.
Gemensam vårdnad står för att båda 2 ha rika mkt att säga till om.
Det kan inte alltid vara på ens sätt.
Och sätt aldrig barnet i kläm!!!!

I torsdags skulle dom tömma mig på fostervatten. Jag förberedes med kortison spruta i höften/baken för att Lillebrors lungor ska skynda på utvecklingen om förlossningen sättas igång.

Dom körde ner mig i min säng eftersom jag skulle vara sängliggande efter.

Väll där nere märktes det att dom höll med barnmorskan som mätt mitt vatten sist att det var onödigt att tömma mig fall förlossningen skulle sättas igång nu i vecka 31 istället för att hjälpa mig må bra.
Jag fick själv till slut bestämma hur jag ville göra men allt dom sa skrämde mig rejält så jag avböjde. Ledsen och besviken.

Läkaren jag har på bb är helt fantastisk. Han ser verkligen till mitt mående,och går efter hur jag mår. Självklart gör han inget för att skada Lillebror men han tänker verkligen på mig också.
Är så tacksam över en sån fantastisk läkare.

Först snacka han om vecka 34 att ta ut Lillebror. Sen bara jag kom in i december.
Sen nu ville han vänta till vecka 35 men att han såg från dag till dag hur jag mår så inget är skrivet i sten.

I fredags fick jag välja om jag ville åka hem över helgen eller vara kvar.
Ja valde att åka hem få jag saknat min familj massor.

Det är ju bara att när man kommer hem så vilar man inte på samma sätt. Jag hade inget stöd att gå med osv.
Så smärtan jag haft sen igår...hela natten och idag är så jag vill lägga mig ner och Stortjuta. Samtidigt trycker vattnet på så jag har det jobbigt att andas och det gör ont i magen.

Önskar verkligen ingen en sån här graviditet.....
Jag kan inte ens köra bil längre.
Än en gång tack gode gud att Mamma är här...vi hade inte fått allt att fungera annars eftersom vi bor som vi gör med och Tobias inte har körkort.

Imorgon ska jag in till sjukhuset igen och har tid 10.20 till samma läkare. Får se vad som bestäms då!

Har köpt en del prematur kläder,fått nåt av Therese och sen har Mamma Linda och Tess beställt lite till Lillebror med. Evigt tacksam!

Bb väskan hållet på att packas. Måste bara tvätta klart Lillebrors små kläder först.

All energi går åt till detta nu så orkar inte ens tänka eller kommentera andra saker i mitt liv.

Det går iaf på rätt håll med det mesta och skönt är det!

Fick tid akut idag igen på spec mvc pga att det va ännu jobbigare att andas och jag kan bara halvsitta på höger sida om nätterna.
Fick smärta på vänster sida om ryggen med.

Fostervattnet har ökat sen sist ok därav är förhoppningsvis mkt av tryck känslan jag har och svårt att andas.

Dom vill fortf avvakta på att tappa mig på vatten. Och nålar i magen är inget jag heller ser fram emot så.
Men rädslan blir ju värre och värre om fostervattnet fortsätter öka.
Kan ju hända ganska mkt...

Smärtan vet dom ej på vänster sida rygg men läkaren ville lägga in mig 1-2 dygn för att observera och ge mig lite starkare tabletter och se om det hjälpte mig att sova.

Det enda citodonen gjorde var att göra mig dåsig...varm i kroppen och gav mig så klart en klåda över hela kroppen hahaha Vad är oddsen liksom!

Fick tavegyl för att ta bort klådan hoppas de hjälper.

Lillebror mår toppen iaf. Lagt sig med huvudet ner...Sen om han stannar så vet jag inte.
Barnmorskan sa han sover nog gott på citodonen han med...haha el hur känner du min påg i magen? Han har fullt disco ändå :)

Han har gått ner sina 9% han låg över i vikt för 3 veckor sen.
Väger ca 1.7 kg idag.

Riktigt jobbigt att vara ifrån barnen där hemma.

Men världens bästa Mamma är där och tar hand om allt.
Hon är helt fantastisk min mamma.
Allt hon gjort för oss dessa veckor hon varit nere. Städat,tvättat,lagat mat osv.

Nu kommer hon köra och hämta Tobias på jobb och hämta Melvin efter skolan + ha Zeth hemma om dagarna.

Äslakr min fina mamma och utan henne hade vi inte klarat oss nu!

Hoppas på att kunna få sova lite inatt....jag e så minus i sömnen så jag går som en Zombie om dagarna med påsar under ögonen!

Igår fick jag akut tid till min barnmorska.
Hon i sin tur ringer specialist mödravården och får en akut tid till mig.

Jag är tungandad och det trycker upp mot lungorna och ner.
Så jag trodde han lagt sig till rätta med huvudet ner.

Men inte denna busen inte.
Han satt i sätte.

Som tur är kvittar detta när jag ska snittas.
Och barnmorskan sa att jag har så mkt vatten att hon kunde röra runt han hur hon ville.

Väll inne på spec möts jag av en super gullig äldre kvinna som gör ctg och pratar med mig och Mamma som var med mig.

Lillebror levde loppan där inne och inga sammandragnignar registrerades.

Sen fick vi vänta en stund sen kallar läkaren in mig.

En äldre kvinnlig helt fantastisk underbar läkare.
Hon va skojfrisk och skämtade om allt och var väldigt lyhörd.

Hon gjorde ultraljud och nu låg Lillebror med fötterna längst ner haha asså denna bebis.

Där var för mkt vatten...

Hon informerade om riskerna och sa väll att jag visste sen sist med (Zeth) om vad som kunde göras och vad som kunde hända.

Dom kan tappa mig på fostervatten som görs med nålar genom magen. Risken är att förlossningen sätts igång.

Gör man inget kan moderkakan lossna vilket innebär att Lillebror kan dö i magen om det inte upptäcka i tid.

Och sen är det risk för för tidig vattenavgång.

Hon ville inte tappa mig igår utan hon vill vänta och se vad ultraljudet den 23 november visar.

Det är en ständig oro man går med att vattnet ska orsaka något :(
Tar på en riktigt mkt....jag menar mitt barn kan i värsta fall dö i magen!

Mina sammandragningar och tryck neråt har inte påverkar att jag öppnat mig nåt denna gången vilket är otroligt skönt.

Jag sa även till om mina andra besvär och att jag knappt sov pga allting.

Hon ville göra allt för att hjälpa till.

Jag sa att jag hoppades att läkaren lyssnade på mig den 23 november när jag skulle dit för inskrivning av snitt och kunde tidigare lägga det.

Hon sa det skulle inte vara några problem med allt jag hade och hon skulle anteckna det i min journal.
Jag tackade så mkt och mamma hjälpte mig att klä på mig igen.

Under tiden tar läkaren upp sin telefon ringer dom som har hand om snitt planeringen...Säger mitt person nummer och att jag ska snittas den 5 Januari.
Stryk den tiden säger hon och sätt upp denna tiden istället!

Vips så hade e hon flyttat min tid och sa: det är jag som jobbar då så det är jag som kommer göra snittet :)

Tårarna trängde o ögonen och jag var enormt tacksam över denna kvinna.
Helt makalös och hon verkligen lyssnade på mig.

När jag sagt hejdå och gått ut bröt jag ihop i korridoren och grät.

Så mkt spänningar släppte och så mkt känslor bara flödade.
Såååå skönt.

Nu vet bara jag Tobias och Mamma datumet och så förblir det.

Har väldigt svårt att inte berätta för min syster tex och några andra nära mig.
Men roligare den dagen vi bara ringer och säger att han är här :)

Kommer snart skicka ut om vem som vill vara med att gissa på Lillebrors lista.

Dag
Vikt
Längd

Det kostar 50 kr per person och den som är närmst med att ha alla rätt vinner summan som samlats ihopa :)

Detta har vi kört i min familj med alla våra barn.

Mamma jag och Tobias får ta en annan fråga istället för dag så det blir rättvist.

Nu får vi hoppas han stannar inne tills det är dags för kejsarsnittet och att inget går fel!

Ha en fin kväll...

En vecka kan rusa förbi för att nästa ska gå långsamt.

7 till 8 veckor kvar nu och tiden får gärna rusa ett tag. Iaf till december.

Först är det middag med Mamma gruppen den 3e december.
Sen är det mys med Jul pyssel hos syster.
Sen kommer Lucia.
Och sen blir det kalas för Mickis Melvin och Zeth.

Sen kommer Jul och nyår.

Vi har bestämt oss för att hålla datumet för snitt hemligt till alla.
Endast Mamma kommer veta då hon är här för att passa barnen. Så hon måste ha infon.

Super mysigt att ha Mamma här hos oss.
Hon stannar en vecka till.
Sen hem till den 22 November då hon kommer gen och stannar till den 28.

Ska med mig på ultraljud och spec mvc den 23.
Ocheck den 27 till 28 ska hon ha barnen när jag och min älskade man åker iväg på välbehövlig egentid för det lär dröja sen till nästa gång.

Smärtor, huvudvärk, yrsel, trötthet och näsblod är tydligen min vardag nu.

Längtar tills detta är över, samtidigt ssom jag njuter av att känns Lillebror inom mig.
Och vet att detta är absolut sista gången jag upplever det.

Vi är inte alls överens om pojknamn som nämts innan. Så kan bli intressant när han kommer ut haha.

Tobias vill ha 2 namn jag absolut inte vill.
Där finns 30 jag kan tänka mig men Tobias ratar nästan alla.

Jaja vi får se vad han är för en liten en när han kommer :)

Ha en fortsatt fin vecka!

Fick en akut tid till sjukgymnasten imorgon.
Detta går inte längre.
Jag fasar för var gång jag ska behöva resa mig. Det känns som jag ska gå sönder helt ärligt.
Foglossning har jag haft var gång.
Lite mer för vart barn och värre efter bäcken skadan i Melvins förlossning.

Men ändå aldrig så här pass.

Jag tror som sagt det är för att det är så tätt denna gången mellan graviditeterna och att det är femte barnet och säkerligen spelar min ålder också in!

Det är totalt olidligt oavsett!

Tänkte även disk med läkaren om dom kan tänka sig ta ut Lillebror tidigare då detta bara eskalerar.
Men dels blir han prematur barn då och jag vet dom är hårda med det.
Sen blir i december och jag vill inte det för hans skull sen.

Melvin är född 19 och det är inget roligt för honom alls.

Får antagligen krykor imorgon då jag prövat allt annat utan resultat.
Nästa steg sen är rullstol.
Men det är ju absolut inget man vill ha :(

Vägrar ta annat än alvedon också,vet dom kan erbjuda tex citaten men nej vill inte påverka bebisen.

Nu känns 11 veckor som låååång tid kvar när man har så ont.

Måste bara säga att jag har världens finaste och bästa man.
Han imponerar på mig gång på gång som idag när han tog ett samtal med Michaela då det varit lite tufft med henne en vecka nu.
Älskar han så enormt mkt och det betyder massor när han gör saker för vår familj!

Idag va jag hos Therese mesta dels av dagen. Gosat liten bebis och fikat.

Hoppas ni haft en fin dag :)