Imorgon ska vi äntligen till ortopeden.
Det är säkerligen inget allvarligt med Zeth då alla prover varit bra :)
Men ens barn är ens barn och de är ens allt.

För er som inte vet så vägrar Zeth sen 2.5 veckor tillbaka att ligga på rygg. Fullständig panik och jätte ledsen.
Hans vänster fot äver även svulle ända upp i vristen och foten är plattare och går inåt och neråt.

Jag är en orolig Mamma...jag kollar hellre saker en gång för mkt än ignorerar det.
Och det har varit tur i många fall.
Jag har aldrig förstått och kommer aldrig förstå dom Mammorna el Papporna som låter barnet vara sjukt flera veckor...månader och bara struntar i att kolla upp orsaken?!
Barnet kanske lider,har ont,behöver medicin!
Hoppas det finns få av er iaf som är så!

Zeth har varit en frisk kille ända tills 10 månader då han fick svår krupp och blev inlagd i 2 dygn.
Sen dess är detta barn sjukt ofta och mkt.
Amningen slutade jag med då han var 11 månader och det känns som att det bara eskilerat sedan dess.

Jag har också haft en känsla länge att jag bara har Zeth på lån....det är fruktansvärt att känna så och var gång något händer med honom så tänker jag: Jaja nu är det dags...nåt kommer gå fel...jag kommer förlora honom.
Denna känslan har jag ALDRIG haft med mina andra 3.

Jag tror en del av känslan beror på något som blev sagt till mig då jag väntade honom...orden kan eka fortf....och jag tror det trycker en del.
Och att jag själv började tänka...jaha ja så e det kanske!

Zeth blev ju alut opererad som 6 veckors bebis för ljumskbråck....redan där kände jag att nu är det kört.
Jag grät konstant i 3 dygn!

Jag hoppas ju innerligt och ber till högre makter att detta är en känsla utan befogenhet för någon saning!

Nu ska jag ta en kopp kaffe medans Zeth sover middag.
Snart kommer Lillebror och svägerska hit :)

Ha en fin dag!