Tänk dig att bli väckt mitt i natten efter att ha sovit 1.5 timmar.
Där sitter din dotter och säger: Bli inte arg nu Mamma men du måste komma upp,Sándor har kört och krockat.

Jag tror jag va uppe ur sängen och ute hos Sándor på 3 sekunder.

Där satt min son i soffan med huvudvärk....yrsel....illamående och en hand som var rejält svullen.

Arg sa jag varför skulle jag bli arg?!
Huvudsaken är att du mitt barn sitter här framför mig livs levande.

Ja jag var inte glad över att han gått ut mitt i natten och kört en runda. Men det Kunde jag bry mig mindre om i denna situation.

Jag velade mellan ambulans och att köra in själv. Jag körde själv....som om jag vore en ambulans!

Dumt jag vet....Men man tänker inte så mycket just då mer än att man vill komma fram.

Sen vi kom fram gick det fort och ett larm trycktes på och folk kom.

Trauma rum,på me krage,sönder klippta kläder och fast i en stabil ställning.

Undersökt och röntgen med kontrast beställd på Huvud,ländrygg,nacke och buk. Och en slät röntgen på hand och arm.

Vi kom snabbt till röntgen och fick veta redan där uppe att något var skadat i handen.

Fick första röntgen svaren snabbt och Sàndor fick av nackkragen och annat.

Sen blev det lång väntan. Och sen besked om att hand och fingrar hade en del frakturer och det skulle gipsas.

Sen va tiden seg. Sàndor sov en hel del. Jag va super trött då jag knappt sovit alls men gick på övertid.

Gipsad och in för observation!

Sándor hade otrolig tur. Han använde sin hjälm thank good och kom undan lindrigt.
Han landade på huvudet så det Kunde lika gärna gått helt fel.....

Öm och blå slagen. Gipsad och med en lätt hjärnskakning åkte jag hem i eftermiddags med min påg.

Alla har inte samma tur. Alla klarar sig inte lika bra.
Så var rädda om varandra och framför allt var rädda om er själva!